"Smärta är oundvikligt men lidandet är valfritt"

Varje morgon jag vaknar så hittar jag på ett nytt blåmärke på benen, jag har inte fina ben för tillfället.

Vaknade av att telefon ringde men som vanligt i min sömn så stänger jag av den utan att ens tänka. Det kanske inte var så smart denna gång eftersom det handlade om jobb.
Men just nu i detta så ångrar jag lite grann att jag ringde upp. För jag känner verkligen inte för att jobba där imon. Plus att jag missar innebandyn också. Illa! men vet egentligen inte riktigt vad jag ska göra heller. Inte fått förklarat så bra. Så vi får se.

Nu ska jag plocka lite tvätt, sedan får vi se vad dagen har att erbjuda.

/Sandra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback