När jag tänker tillbaka

Måste få tacka mamma Lund för att hon skjutsade mig till sjukhuset och till Angelica som stod ut o vänta i två timmar! Super tack!
Dagar som dessa hade jag inte haft något emot o haft lite sällskap, även om det bara hade varit ett litet husdjur så är det väldigt tråkigt o vara själv när man är "sjuk"! Jag gillar sällskap, men som tur är har jag bra vänner som stöttar o bryr sig även fast det inte är med deras närhet hela tiden!
Man ska verkligen uppskatta det lilla man har! Jag är glad för det jag har! O allt annat lägger jag bakom ryggen.
En kär vän sa till mig häromdagen att strunta i det tråkiga och att "du är för bra för det" Tack det värmde! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback